Charlotte Rydh Det var ju ändå upplyftande att statsministern i regeringsförklaringen för första gången den här mandatperioden lyfte civilsamhället i positiva ordalag med ett tack riktat till alla frivilliga för deras insatser. “Ni bevisar att samhället är större än staten”.
Det är ord som står i stor kontrast till de senaste årens konsekventa misstänkliggörande av ideella organisationer som bidragsberoende, bedrägliga och ineffektiva. Ett misstänkliggörande som nu slagit rot hos många medborgare, understött av ledarskribenter, tankesmedjor och allehanda tyckare och troll i den svenska debatten. En samhällsdebatt där alla ideella organisationer dras över en kam och hänförs till en “bidragsindustri”, eller porträtteras som sofistikerade bedragare, främjar inte ett brett engagemang och tillit bland svenskarna.
Det är klart att det finns engagerade eldsjälar, långvariga medlemmar och trogna givare runtom i Sverige som inte känner igen sig i den här retoriken, för de har kunskap och insyn i sina ideella organisationers verksamhet. De är aktiva i en lokal idrottsförening, båtklubb eller konstförening. De hjälper elever med läxor, nattvandrar för trygghet i lokalsamhället eller ger en gåva för lindra svälten i Sudan.
Men samtidigt som Tidöpartierna förminskar civilsamhällets bidrag till vårt gemensamma Sverige finns en politisk ambition att bredda finansieringen för organisationerna med hjälp av den privata sektorn, det vill säga näringsliv och privatpersoner. I budgetpropositionen uppmuntras företag att stödja ideella organisationer inom forskning och social hjälpverksamhet med en skattereduktion för gåvor upp till 800 000 kronor. Samtidigt utreds ett tydligare regelverk för företags sponsring, offentlig matchning av gåvor till kulturen samt att skattereduktion för gåvor också ska omfatta kulturverksamhet.
Ambitioner som Giva Sverige i flera år drivit på för. Ideella organisationer måste ha en bred och varierad finansiering av det enkla skälet att det ger en större självständighet. Även organisationer behöver ett ”fuck-off-kapital” som ger mod att värna ändamålet och inte följa finansiärers nycker.
Men givandet går hand i hand med engagemang och tillit. Giva Sveriges uppdrag att öka givandet i Sverige handlar inte om ”finansiering”. Det handlar om att uppmuntra varje människas engagemang, där gåvan blir ett kvitto på engagemanget och samtidigt ett medel för att säkra ett civilsamhälle som rymmer många olika ändamål, åsikter och verksamheter.
Så, då skulle man ju kunna tro att vi är helt nöjda nu?
Inte riktigt. Det finns ett glapp mellan regeringens politik för att öka den privata finansieringen av olika organisationer och retoriken om det bedrägliga och inkompetenta civilsamhället. När ideella organisationer och civilsamhället å ena sidan misstänkliggörs, medan privatpersoner och företag å andra sidan uppmuntras att bidra ekonomiskt blir det en frontalkrock.
Varför ska företag och allmänhet bidra till något som politikerna dissar?!? Detta brottas nu våra medlemmar med.
Att nå de redan engagerade är inte civilsamhällets utmaning. Det är att mobilisera alla de som tycker och tänker men ännu inte gör något. Och det borde oroa både Tidöpartierna och oppositionen. För om Sverige ska kunna uppbåda ett starkt och uthålligt civilt försvar skapas det i vardagen här och nu. Utan ett engagemang för stort och smått runtom i Sverige, kan vi satsa många miljarder på försvar och beredskap men det kommer inte skydda oss när det verkligen gäller. Då är det vår omsorg och omtanke om varandra som behöver mobiliseras.
Så, om regeringen med stödpartiet menar allvar med att de vill se en breddad finansiering av allt från kultur till bistånd och ett mer oberoende civilsamhälle, då är det hög tid att steppa upp och lyfta civilsamhället, ideellt engagemang och givande till skyarna. Imorgon är det för sent.
Charlotte Rydh
Generalsekreterare
