Vi måste våga mer!

Idéburna organisationer har en sak gemensamt, vi drivs alla av starka ändamål. De som gjorde att våra organisationer bildades en gång i tiden och som gör att omgivningen vill stötta oss. Detta är vårt ”WHY”, något som aktörerna i den kommersiella världen med desperation söker efter. Ibland behöver vi förtydliga vårt ändamål och kanske konkretisera det för oss själva. Vi behöver anpassa det efter rådande språkbruk och kultur. MEN vi får aldrig överge vårt ändamål och det vi står för.
Ibland blir vi så ivriga att bredda ändamålet att vår förklaring blir ogripbar, det blir så brett och onyanserat att vi försöker vara allt. Det är farligt för då blir vi inget. Vi måste våga ha lite kanter, våga sticka ut och stå för det vi tror på.

Den andra faran är att vi blir så smala och specificerade att det inte berör någon. Detta är lika illa. Ett första steg att förtydliga vårt ändamål är att våga konkretisera dem i en tydlig vision.
Med vision menar jag ett visionärt mål som behöver ett par decennium innan det kan nås. Det ska vara konkret och utmanande.

Under mina år på Barncancerfonden gick vi från en vision som var ”Barncancer ska inte vara något att oroa sig för” till visionen ”Vi ska utrota barncancer”.
Den första är i mitt tycke ganska otydlig och hur kan en allvarlig sjukdom för barn någonsin vara något som man inte oroar sig för?
Den andra visionen utmanar och fick en hel del kritik både internt och av ”de lärde”, som med rätta, utifrån dagens kunskap, hävdar att cancer inte går att utrota. Däremot är det ingen som vet hur det ser ut om 30 år ifall forskningen fortsätter att göra stora framsteg…

Stiftelsen Friends, där jag arbetar nu, hade en fin vision: ”Friends vision är ett samhälle där barn och ungdomar växer upp i trygghet och jämlikhet.”
Men, den skulle fungera för ett antal andra organisationer bland FRIIs medlemmar. Idag har vi ”Vår vision är en värld där inget barn utsätts för mobbning”. Tydligare och mer specifik för vår organisation, men går naturligtvis att kritisera även den. Det viktiga är att den tar avstamp i ändamålet och ger kraft framåt.

Sen räcker det inte med tydlig vision, vi behöver ständigt arbeta med vårt ändamål och se hur vi bäst når fram till det.

Detta är en svår, men viktig övning för verksamheten så att alla tydligt kan samlas runt ändamålet. Hur gör vi störst effekt? Vågar vi sluta med aktiviteter som vi gjort i alla tider om vi tror att andra vägar är mer framgångsrika för att närma sig organisationens vision?

Med det sagt måste vi även vara trygga i att stå upp för yttre påverkan. Ifall en journalist, myndighet eller annan aktör ifrågasätter det vi gör ska vi naturligtvis lyssna och ta till oss av eventuell kritik, men inte nödvändigtvis ”pudla”, utan stå upp för det vi tror på. Det kanske verkar självklart, men hur ofta gör vi inte riskbedömningar utifrån hur omgivningen kommer reagera och undviker en aktivitet, eller uttalande? Jag tror dessvärre det sker alltför ofta. Jag får även ibland höra att vi inte kan säga/tycka/göra det ena eller det andra, för det skulle inte våra givare uppskatta. Jag är övertygad om att det är precis tvärtom. OM vi inte gör det vi anser vara bäst för ändamålet, utan blir fega utifrån vad en omvärld tycker så skulle vi verkligen förlora i det som är absolut vår viktigaste tillgång.

Detsamma gäller hur vi reagerar om någon vill granska oss. Se på Givarguiden, i stort sett alla organisationer slår knut på sig för att få grönt ljus. Men, är det nödvändigt och ska vi som organisationer låta oss formas efter någon annans mall? Jag tycker att det är osunt. Detsamma när vi låter nyckeltalen kring 90-kontot påverka våra verksamheter. Jag har talat med personer som låtit sin kommunikation bli betydligt sämre och mer allmännyttig för att man ska kunna definiera den kostnaden som en ändamålskostnad och därmed få bättre procenttal. Det är förödande, för det innebär att vi medvetet agerar mindre effektivt för vårt ändamål för att vi ska få ett bättre nyckeltal.

Vi får aldrig tro att, bara för att någon tar fram en etikett, att den automatiskt gör att vi blir bättre om vi får den. Det kan rent av vara precis tvärsom. Idéburen sektor behöver slåss för ändamålseffekten, även om det är mycket svårt att få fram en exakt siffra. Oavsett kommer ändamålseffekten alltid vara viktigare än alla andra nyckeltal – hur tydliga de än är.

Vi måste våga stå upp för det vi tror på och agera därefter.

Krönika: Per Leander,
ordförande i FRII och generalsekreterare för Stiftelsen Friends