Att vissa grupper tenderar att ge i högre utsträckning än andra är en sanning som både forskning och praktik har kunnat bevisa genom åren. Personer med högre utbildning och religiösa är exempel på subgrupper i samhället som generellt sett ger mer än andra och därför också oftare får frågor om att ge. Ny forskning visar dock nu att dessa grupper också tenderar att överskatta sin vilja att ge i framtiden om de får en hypotetisk fråga kring det.
Hur bör en organisation förhålla sig till sina befintliga och potentiella givares intentioner att ge i framtiden? Går det att lita på att en givare som uppger att de kommer att ge? Det här är frågor som forskaren Joannie Tremblay-Boire har undersökt i sin forskningsartikel ”Individual Determinants of Hypothetical Bias in Charitable Giving”.
Artikeln undersöker varför vissa individer uppger att de skulle donera till ideella organisationer i hypotetiska scenarier, men sedan inte gör det i verkligheten. Denna skillnad kallas för ”hypotetisk bias” och är ett känt problem inom forskning om givarbeteende. Studien är gjord i USA och bygger på en experimentell undersökningsdesign där deltagare ombads att berätta om donationer till en organisation som driver flyktingläger i både hypotetiska och faktiska situationer, vilket sedan gjort det möjligt för forskaren att jämföra hur utfallen såg ut.
Socialt tryck påverkar viljan att signalera generositet
Studien visar att till exempel religiösa individer och personer med högre utbildning i större utsträckning än andra uppger att de kommer att donera när de får en fråga men sedan väljer att inte göra det i verkligheten. Forskaren kan inte säkert beskriva vad anledningen till detta är, men menar att forskningen stärker bilden av att sociala normer och förväntningar inte bara ökar sannolikheten för att en individ kommer att ge, utan också att personer kan uppleva ett starkare tryck att signalera generositet om de tillhör en grupp som de upplever ”borde” ge till ett visst ändamål.
För en organisation som tar emot gåvor från allmänheten så påvisar forskningen vikten av att förstå hur uppgivet givarbeteende överensstämmer med den faktiska verkligheten, och vad för typ av bias olika givargrupper kan tänkas ha om man ställer frågor till dem kring deras givarbeteende. Den visar också på att om man vill undersöka sina givares beteende via hypotetiska scenarion är det viktigt att komma så nära ett faktiskt givarbeteende som möjligt för att minimera risken för hypotetiskt bias i sättet givarna svarar på.
