Det talas om ofta om kriser i vår tid, eller rent av polykris. Ekonomisk osäkerhet, geopolitisk oro, och klimatförändringar förstärker varandra. Men det finns samtidigt något djupare som sällan formuleras; frånvaron av en gemensam vision om en medmänsklig värld.
När framtiden beskrivs i termer av hot och misstro påverkar det hur vi ser på varandra – och på oss själva. Brist på tillit gör oss försiktigare, mer slutna och mindre benägna att ta ansvar bortom den egna sfären. Brist på hopp om att ett medmänskligt samhälle är möjligt riskerar att bli självuppfyllande.
Ett samhälle utan tillit fungerar sämre. Forskning visar att tillit är avgörande för allt från demokratins legitimitet till ekonomisk utveckling och social sammanhållning. Men tillit kan inte beslutas fram. Den byggs långsamt, i relationer mellan människor, och kan snabbt raseras när misstänksamhet och cynism tillåts dominera samhällsdebatten.
Civilsamhället vilar på tillit – mellan givare och organisationer, mellan volontärer och dem de möter, mellan människor som inte delar bakgrund men ändå väljer att ta ansvar för varandra. När tilliten i samhället försvagas tvekar engagemang, solidaritet ifrågasätts och det gemensamma utrymmet krymper.
Samtidigt är det också i civilsamhället som en annan berättelse lever vidare. En berättelse som sällan uppmärksammas, men som varje dag omsätts i handling. Där människor ger av sin tid, sina resurser och sitt engagemang, för att de tror att det spelar roll.
Med den politiska retorik som numera dominerar både i Sverige och internationellt, och som spiller över in i kommentarsfält och debatter, är det lätt att tro att tilliten är på väg att försvinna. Men när katastrofer inträffar och samhällsfunktioner prövas, mobiliseras ett engagemang som vi sällan förutser.
När organisationer nu formulerar sina strategier och planer för 2026 och längre, är det viktigt att inte bara utgå från hur världen ser ut idag, utan att våga räkna med att framtiden kan överraska. Tänk på vad som var svårt att föreställa sig för fem år sedan, de utmaningar och möjligheter vi ser idag var inte självklara då. Genom att planera med utrymme för det oväntade kan vi skapa strategier som inte bara reagerar på nuet, utan som också stärker vår förmåga att mobilisera tillit och engagemang i takt med, och rent av påverka hur, världen förändras.
När vi sänker våra förväntningar på varandra får vi också mindre av varandra. Men när vi vågar tro att människor vill bidra, vill ta ansvar och vill vara en del av något större – då blir vi ofta överraskade. Civilsamhällets erfarenhet visar att tillit föder tillit, och att hopp som omsätts i handling kan förändra mer än vi tror.
I en tid som präglas av osäkerhet behöver vi mer än problembeskrivningar. Vi behöver en riktning. En vision om ett samhälle där medmänsklighet ses som en styrka. Där tillit ses som något att bygga – tillsammans. Och där vi vågar lämna plats för det oväntade.
Charlotte Rydh
Generalsekreterare
