Charlotte Rydh Nu debatteras återigen finansiering och kontroll av civilsamhällets organisationer på ledarsidor och i opinionstexter. Där ges gärna en bild av ideella organisationer som en bidragsindustri beroende av offentliga medel. Det är en bild som inte bygger på fakta.
Kunskapsglappet blir uppenbart när jag under arbetet med årets upplaga av rapporten Staten, kapitalet eller medborgaren – vem finansierar civilsamhället? återigen slås av hur mycket av samtalet om finansieringen som kretsar kring den offentliga delen. Det är egentligen inte så konstigt. Politiska beslut är synliga, statsbudgeten granskas varje år och förändringar i offentliga bidrag påverkar många organisationer. Men det innebär också att den offentliga debatten ger en bild av att staten är civilsamhällets huvudsakliga finansiär. Den här rapporten visar något annat.
För stora delar av civilsamhället är det inte staten som står för den största delen av finansieringen. När vi avgränsar de delar av sektorn där den offentliga finansieringen i hög grad är kopplad till särskilda samhällsuppdrag, som arbetslöshetskassor, forskning och idéburna skolhuvudmän, ser vi att drygt 80 procent av finansieringen kommer från privata källor. Hushåll, företag, stiftelser tillsammans med avkastning på eget kapital är civilsamhällets viktigaste finansiering.
För många organisationer är offentliga bidrag ändå helt avgörande. För andra är kommunen den viktigaste uppdragsgivaren eller staten den främsta finansiären. Civilsamhället ser olika ut och finansieras på olika sätt, därför blir det missvisande att tala om civilsamhället som om alla organisationer hade samma ekonomiska verklighet att förhålla sig till.
Rapporten visar att finansieringen är i förändring. Medlemsavgifternas relativa betydelse minskar medan deltagaravgifter och gåvor ökar. Fler organisationer söker privat finansiering, och företag, filantroper och stiftelser får större betydelse. Medborgarna fortsätter att vara den viktigaste resursen, inte bara genom sina pengar utan också genom sitt ideella engagemang.
Detta är perspektiv som behöver få större plats i diskussionen om civilsamhällets framtid och finansiering. Om merparten av resurserna redan kommer från privata källor behöver vi också lägga mer kraft på att förstå hur givande, medlemskap, deltagande och filantropi utvecklas. Hur bygger vi långsiktiga relationer till givare och hur stärker vi människors vilja att engagera sig? Hur ser vi till att civilsamhället förblir tillgängligt även för dem som inte har de största ekonomiska resurserna? Vilken roll ska den offentliga finansieringen spela i form av bidrag och uppdrag?
Det handlar inte om att välja mellan offentlig och privat finansiering. Ett starkt och självständigt civilsamhälle behöver båda.
Den tolfte upplagan av Staten, kapitalet eller medborgaren – vem finansierar civilsamhället? har producerats i samverkan med Fremia, Ideell Arena, Ideell Kulturallians, Ideella Sverige, Studieförbunden i samverkan och Sveriges Föreningar och lanseras i Almedalen den 23 juni 15.00. Läs mer här.
Tillsammans vill vi bidra till att öka kunskapen om hur finansieringen av civilsamhället faktiskt ser ut. Det kommer alltid att finnas olika uppfattningar om hur finansieringen bör se ut och vilken roll staten, näringslivet och medborgarna ska ha. Det är en viktig demokratisk diskussion. Men den behöver ha sin utgångspunkt i fakta. Vi hoppas att den här rapporten kan bidra till just det.
Charlotte Rydh, generalsekreterare
