Tar coronapandemin död på hållbarhetsarbetet?

Giva Sverige Charlotte Rydh Foto Catarina Harling Charlotte Rydh. Foto Catarina Harling

Ledare Patos september 2020

Företagens ökade engagemang för hållbarhetsfrågor är en utveckling som varit så tydlig de senaste åren att den börjar kännas självklar. Vi läser om den i affärspress, vi hör om den på konferenser och vi ser den i påkostade reklamkampanjer. Genom syftesdriven marknadsföring vill företag visa att de inte finns till enbart för att tjäna pengar utan även bidra till samhällsnytta, och allt fler företag har vågat ta ställning i olika samhällsfrågor, något som var otänkbart för bara några år sedan. Den här utvecklingen har i hög grad drivits på av Agenda 2030, vars målsättningar integrerats i företagens affärsverksamhet.

Det här har varit en positiv förskjutning, inte bara för samhället och världen i stort, utan också för att det i högre grad lett till ökat intresse för samverkan och samarbete mellan näringsliv och ideell sektor där finansiering av insatser som utförs av ideella organisationer har varit en central del.

Men så kommer det en pandemi.

Vår senaste enkät om prognosen för givandet 2020 visar att allmänhetens givande inte faller lika mycket som befarat i mars och april. Däremot rasar finansieringen från näringslivet mer. Direkt vid pandemins start angav drygt hälften av organisationerna att företagens bidrag kommer att minska i år jämfört med 2019. Efter andra kvartalet uppger hela 63 procent att intäkterna från företag kommer att minska. Detta är inget annat än en katastrof!

Om prognosen blir verklighet kommer vi att se en stor negativ inverkan på hållbarhetsarbete i Sverige och internationellt. Det kommer framför allt att drabba mindre organisationers verksamhet som ofta har en större andel av sina intäkter från företag. Det betyder att allt från insatser för klimatet till jämställdhetsarbete och fattigdomsbekämpning kan riskera neddragningar.

Men vad är det då pandemin egentligen blottlägger?

Är det att företagens hållbarhetsarbete bara var en chimär? Eller är det att ideella organisationer inte lyckats etablera samarbeten som blir tillräckligt relevanta för företags affärsverksamhet?

För självklart måste ett företag se till överlevnad och ekonomisk realitet först, ett vinstdrivande företag existerar för att driva sin affärsidé och gå med vinst, inte för att ge bort pengar. Det är ju detta som också är den stora skillnaden mellan näringsliv och civilsamhälle. En ideell organisation är alltid idéburen och syftesdriven, ett företag är alltid vinstdrivande.

Så pandemin blottlägger nog trots allt både att företagens hållbarhetsarbete får ta stryk i en ekonomisk nedgång – och att organisationer inte riktigt på djupet kunnat motivera varför samarbetet faktiskt bidrar till både en bättre affär och en bättre värld. Det ekonomiska bidraget till ideell sektor är många gånger fortfarande en form av ”sponsring”.

Men om vi fortsätter så här kommer inte målen i Agenda 2030 att uppnås och istället för en positiv utveckling där fler människor får bättre förutsättningar och vi lyckas bromsa klimatförändringarna uppstår det motsatta.

Nu måste vi gå från det läge där pandemin utlöste en global kris där varje land står sig själv närmast – tillbaka till en värld där samarbete ses som en lösning för att hantera samhällsutmaningar, såväl lokalt som globalt. Då måste näringsliv och ideell sektor kroka arm igen och visa att samarbete är enda vägen framåt. Gärna med en morot från politiken där företagens stöd till civilsamhället premieras istället för att missgynnas. Det skulle ge bra utväxling på skattemedel!

Charlotte Rydh, 

Generalsekreterare, Giva Sverige