Den 4 augusti 2022 publicerade Amnesty International ett pressmeddelande där vi uppmärksammade att Ukrainas militära taktik på vissa platser kan ha utsatt landets civilbefolkning för fara. Vårt syfte var att uppmärksamma den ukrainska civilbefolkningens utsatta situation och rätt till skydd. Det budskapet gick inte fram. I stället skapade pressmeddelandet ilska och frustration, inte minst på sociala medier. Tonen i debatten var stundtals hård och organisationen fick ta emot mängder av kritik, såväl i Sverige som på andra håll i världen.
Många av våra egna medlemmar reagerade starkt och det är begripligt. De ryska styrkorna har sedan invasionen av Ukraina i februari 2022 agerat med outsäglig grymhet och chockerande brutalitet. Miljontals människor befinner sig på flykt. Att Amnesty har publicerat en rad uttalanden, rapporter och pressmeddelanden om de övergrepp och brott mot krigets lagar som Ryssland har begått i Ukraina hjälpte föga.
Att en medlemsorganisation som Amnesty lyssnar på de egna medlemmarna och tar till sig av synpunkter och kritik är viktigt och stärker den interna demokratin. Men utöver de medlemmar som hörde av sig, fanns också andra röster. På Twitter trendade hashtaggar som #defundamnesty och #cancelamnesty. I Sverige fick Postkodlotteriet och Svensk Insamlingskontroll ta emot en mängd frågor och synpunkter kring finansieringen av Amnesty och organisationens 90-konto, på ett sätt som väckte frågor om reaktionen i själva verket var organiserad, en riktad kampanj. Och i så fall: Vem tjänar på att rubba förtroendet för världens största oberoende människorättsorganisation?
Hur säkerställer vi att vi behåller
vårt oberoende och vår förmåga att
vara kritiska, spetsiga och modiga när
så krävs? Detta kräver modet att tacka
nej, ibland på bekostnad av tillväxt och
ökad omsättning.
Det finns fler exempel. Muslimska civilsamhällesorganisationer har under en längre tid vittnat om att det är allt svårare att verka och agera i Sverige, så kallad “shrinking space”. I samband med att Civil Right Defenders riktade kritik mot Tidö-avtalet krävde Sverigedemokraternas att alla offentliga bidrag till organisationen skulle stoppas, eftersom att en organisation med statliga medel inte bör bedriva “politisk propaganda” mot en sittande regering. Samma parti ställde frågor till Naturskyddsföreningen om vilka privatpersoner som donerat pengar till organisationen. I en mer polariserad samtid riskerar civilsamhällesorganisationer som uppfattas som kontroversiella eller misshagliga att se sitt existensberättigande – och sin finansiering – ifrågasatt.
Hur ska då ideella organisationer agera när vi själva råkar ut för försök till “deplatforming”?
En förebyggande åtgärd är att säkerställa att större finansiärer uppriktigt förstår och stödjer organisationens grundläggande värderingar och ändamål. Som ideella organisationer behöver vi också göra strategiska bedömningar när vi ingår samarbeten eller tar emot finansiering. Hur säkerställer vi att vi behåller vårt oberoende och vår förmåga att vara kritiska, spetsiga och modiga när så krävs? Detta kräver modet att tacka nej, ibland på bekostnad av tillväxt och ökad omsättning.
Civilsamhällesorganisationer behöver också utveckla vår förmåga att identifiera vem som riktar kritik mot oss och att förstå hur sociala mediestormar uppstår. När vi uppfattar att folkopinionen vänder sig mot oss kan det lika ofta handla om ett fåtal IP-adresser som genererar och sprider likartat innehåll, med stöd av algoritmer som premierar starka känslor framför fakta. Det är viktiga insikter för ledning, styrelse och medlemmar.
Slutligen, som civilsamhällesorganisationer behöver vi fortsätta att navigera utifrån vår egen vision och vårt ändamål. Det är det so ger oss vår legitimitet och trovärdighet. Det är i slutändan det som behöver styra hur vi agerar, inte oron för hur omvärlden – eller våra finansiärer – ska reagera.
Om Anna Johansson
Anna Johansson har en fil.mag. i internationell ekonomisk historia från Stockholms universitet. Anna har arbetat som chef inom idéburen sektor i Sverige och Storbritannien i drygt 15 år och är idag Generalsekreterare för Amnesty Sverige.
