Att gå utanför sin egen bubbla är en utmaning i den digitala världen där algoritmerna styr mitt flöde men under den senaste månaden har jag reflekterat över att det är precis lika mycket en utmaning i den fysiska världen. Vi hänger både i vår vardag och vårt yrkesliv med människor som är lika oss själva; som är i samma bransch eller yrke, jobbar med ungefär samma saker eller bor, lever och tycker på ungefär samma sätt. Att möta människor och tankar som ger andra perspektiv eller utmanar mina föreställningar på riktigt är lätt att undvika även i det verkliga livet. Men hur ska jag då förstå varför andra inte förstår mig när jag bara tar intryck av det som är bekant eller bekvämt.
Under den senaste månaden har jag haft förmånen att delta både på Åre Business Forum och på Penningtvättsdagarna. Två evenemang där ytterst få deltagare kom från ”min” sektor, dvs civilsamhället, och ännu färre från organisationer som arbetar med givande och insamling. Det har varit otroligt värdefullt för mitt uppdrag på Giva Sverige, men givetvis också personligen. Jag har mött så många kunniga människor och fått helt nya idéer till vår verksamhet men också fått frågor som tvingat mig att vässa förklaringar och hitta begripliga beskrivningar av civilsamhällets utmaningar.
Men framför allt, jag har fått insikter om andra branschers heta frågor, vad deras drivkrafter är och vilka utmaningar och möjligheter andra yrkesgrupper står inför.
På Åre Business Forum slogs jag av att den bild av Sverige som gavs var positiv och hyllade vårt välfärdssamhälle som grunden för entreprenörskap och företagande men också det tydliga fokuset på att en hållbar omställning av samhället är möjlig. Något helt annat än den politiska berättelsen om ett Sverige i förfall där kriminellas agerande sätter agendan för i stort sett allt och där klimatförändringar ifrågasätts. På Penningtvättsdagarna var det snarare tvärtom, där handlade det mer om hur kriminella utnyttjar olika system och hur penningflödena kan strypas, men det gav också en insikt om att kunskapen om ideella organisationers ”affärsmodeller” är låg och varför ideella organisationer generellt uppfattas som kunder med hög risk.
Så det jag tar med mig från de senaste veckornas möten och seminarier är att det är först när vi försöker förstå andras verkligheter som det finns en chans att mötas och hitta lösningar tillsammans. Jag måste förstå företagens, bankernas och myndigheters olika drivkrafter och behov för att peka på de lösningar vi och våra medlemsorganisationer kan bidra med. Från Giva Sveriges sida t ex en gedigen Kvalitetskod där svaren på många av de frågor banker och myndigheter vill ha redan finns.
Samtidigt blir jag frustrerad över den genomgående låga kunskapen om civilsamhället och hur organisationer fungerar och drivs, men det ger också en insikt om att det inte går att vänta på att bli uppbjuden utan vill vi se positiv förändring måste vi bidra till den själva. Vi behöver göra det lätt för myndigheter och företag att göra rätt, att förstå både vad ideella organisationer kan bidra med och varför civilsamhället i hela sin bredd är relevant och viktigt för varje människa i Sverige. Oavsett vem vi är eller jobbar med.
Därför ser jag fram emot att i slutet av maj vara med på Future of Democracy, som ger ett tillfälle att få prata demokrati över sektorsgränser, och så hoppas jag att Almedalen blir den där smältdegeln av perspektiv som det finns potential för. Almedalen som å ena sidan är en massa bubblor bredvid varandra men som å andra sidan har alla förutsättningar att vara det tillfälle då du enkelt bryter din bubbla och får kunskap om någon helt annan bransch eller någon annans perspektiv. Och för dig som inte har så bra koll på civilsamhället, kom gärna till Civilsamhällesarenan den 29 – 30 juni!
